Lägesrapport

En liten uppdatering…

Med oss är allt bra, även om det har varit några intensiva veckor när både jag och maken arrangerat jullåtar för fullt. Nu är vi dock färdiga med det och julshows-repetitionerna flyter på. Det finns ju mycket att fixa runt omkring så klart (manus, biljettbokningar,  etc.) men det känns ändå rätt lugnt.

Lilla E utvecklas som hon ska och mår bra, bortsett från lite hosta och glansiga ögon. Vi har fått några kommentarer från förskolan om att hon kommit ganska långt med talet jämfört med sina jämnåriga (en av pedagogerna sa t.ex. ”jag kan prata mer med E. än med 4-åringarna”) och visst är hon bra på att uttrycka sig, men när man inte själv har någon kontakt med barn i hennes ålder är det svårt att veta vad som är ”normalt”. Jag är i alla fall glad att det går så bra att kommunicera med henne, även om jag inte skulle haft något emot att slippa fraser som denna: ”Nej, nej, nej, nej, nej. Jag säger NEJ!” När jag råkar berätta för någon att hon är rätt bestämd brukar jag få till svar ”hon kanske brås på mamma…”. Jag förstår inte vad de menar…

Det sjungs rätt mycket också och idag hörde jag att hon satt hela texten till ”Blinka lilla”. Det händer dock ibland att hon sjunger saker som jag inte känner igen och då undrar jag ju – är det någon sång jag missat, eller hittar hon på? Rätt ofta hör jag t.ex. att hon sjunger något med ”sova hela natten” och det fattar jag inte alls vad det är för något.

Sedan pusslar hon fortfarande mycket och leker med sina dockvagnar och serviser – och tittar på Pippi, Bolibompa-draken, Pappa på förskolan och *trumvirvel* Fem myror är fler än fyra elefanter! Kanske kan hon, med Magnus, Brasses och Evas hjälp så småningom börja förstå att man inte räknar som Pippi (8-6-14-2)…

Har funderat lite på vad jag ska lägga upp för video ikväll och det får bli en av de bästa auditions jag sett på TV:

Bättre sent än aldrig…

Här händer inte så mycket nytt. E fortsätter pussla, hon vill inte bli lämnad (men inte heller hämtad) på förskolan. Pippi är fortfarande favoriten och talet utvecklas hela tiden. Hon sjunger en hel del också. Ibland låter det riktigt bra, men emellanåt glömmer hon nog bort att byta ton – texten hör man i alla fall så då vet man i alla fall vad det är hon sjunger.

Förra helgen hade hon två-års-kalas. Ja, det var ju väldigt sent, men bättre sent än aldrig eller… Det var riktigt trevligt att förbereda allt tillsammans med henne och prata om vilka som skulle komma m.m. Massa presenter fick hon också, bland annat en fin trumma som hon har spelat på en liten stund varje morgon denna vecka.

För egen del, när det gäller jobbet, har julförberedelserna kommit igång på allvar. Vår show/musikalgrupp övar jullåtar så det står härliga till och repetitionerna inför årets Julshow har kommit igång denna vecka. Jag har fortfarande flera låtar kvar att arrangera körer på och spela in till mina fina elever. Ikväll sitter jag och lyssnar på nedanstående om och om igen. Det händer så himla mycket skoj i körerna, men jag vill inte göra det för svårt och tanken var att jag inte skulle ha med så många sångare på den heller. Ja, jag får se hur jag löser det…

Lilla E: 2 år och 4 månader (nästan)

Dags för en uppdatering om Lilla (stora?) E’s äventyr.
Lilla E är snart 2 år och 4 månader och så här ser hennes liv ut just nu:

Pratar: Ja, hon pratar mycket och förskolepedagogerna (som ju har mer erfarenhet än jag) verkar också tycka att hon både pratar och förstår bra. Hon tecknar mindre och mindre, men några ord väljer hon fortfarande att teckna istället för att försöka säga dem (snö, banan, mormor, morfar, farmor, Lovisa och bada).

Pussel: Oj, vad hon pusslar! Det är eventuellt det bästa hon vet just nu. Hon lägger pussel med upp till 20 bitar än så länge, men det beror ju delvis på att vi inte har några med fler bitar än så. Ska nog åka iväg i helgen och handla något som har lite fler bitar och se hur det går.

Mamma! Pappa!: Ja, hon är rätt mamm- och pappig just nu. Inte så att hon vill kramas (icke-sa-nicke) men det är protester när vi lämnar på förskolan och hon sitter gärna i knä och vill överhuvudtaget att man är med henne så mycket som möjligt.

NEJ!: Det är inte mycket vi samarbetar om här hemma just nu. E kan nog egentligen allt själv (om man frågar henne) och saker som borsta håret, bada, borsta tänderna, klä på sig, klippa naglarna, äta (ibland) och allt annat som vi vuxna tycker är viktigt, tycker hon är helt onödigt. Man får vara glad om det blir en eller två av ovanstående gjorda varje dag. Eller, äta gör hon nästan alltid med god aptit även om hon protesterat innan tallriken kommer fram…

Kiss & bajs: funkar superbra! Hon säger till både hemma och på förskolan och ibland vill hon också få sköta hela proceduren själv, med blandat resultat…

Pippi: Huu, ibland är första orden hon säger på morgonen ”Titta Pippi, pappas platta”. Pippi, Tommy, Annika, Herr Nilsson och Lilla Gubben är hennes stora idoler just nu, men hon tycker det är konstigt att det bara är Pippi som broderats på kläderna. Tommy? Annika? Apan? frågar hon.

Mamma (jag) har stundvis lite dåligt samvete när vi lämnar henne långa dagar på förskolan eftersom hon just nu verkligen visar att hon vill vara med oss. Jag märker ju dock att hon oftast slutat vara ledsen innan jag ens hunnit ut från avdelningen, så egentligen kanske hon inte alls mår dåligt, men jag skulle verkligen vilja kunna vara hemma mer med henne. Samtidigt kan det nästan vara skönt att lämna henne ibland när hon haft riktigt jobbiga förmiddagar och det känns som om vi bråkar om allt! Fast det törs jag nästan inte säga högt…

Idag var vi på vårt första utvecklingssamtal (?) och det var spännande och faktiskt lite skönt också. Man funderar ju så mycket kring hur det fungerar på förskolan. Vad gör hon egentligen hela dagarna och hur uppfattar pedagogerna henne? Hon verkar vara en exemplarisk liten tjej när hon inte är hemma. Lugn, iakttagande, hjälpsam, ansvarstagande, självständig och allmänt lätt att ha att göra med. Lite reserverad när det är många barn, men mer frimodig när det är färre. Skönt att höra att hon i alla fall VET hur man uppför sig, även om vi föräldrar sällan får se prov på det ;)

Och på jobbet är det Julshows-förberedelser som gäller…

Självständig

Har egen-tid igen och passar på att blogga lite…

Jobbet har kommit igång på riktigt. Schemat är klart och jag har undervisat i två veckor nu. Ikväll hade vi första repet inför Världens Barn-galan i oktober och det börjar kännas kul. Jag har också satt en kvartett grabbar i arbete och börjat arrangera några låtar till dem och det känns riktigt inspirerande!

Lilla E utvecklas super-snabbt mentalt just nu. Hon vill verkligen kunna själv och kan också! Idag har hon gått på toaletten helt själv. Jag såg att hon gick dit (spionerade lite), tog av sig byxorna, kissade, tog på sig byxorna, tömde pottan i toaletten, torkade ur pottan med papper som hon slängde i toaletten och slutligen spolade hon. Jag var grymt imponerad!

Hon har också lyckats öppna ytterdörren och gå ut och hon går gärna själv även NERFÖR den 15 steg långa trappan. När vi hämtade henne på förskolan för någon dag sedan satt hon och lade pussel med ”riktiga” bitar, så nu gör vi det hemma också. Det lättaste pusslet vi har är 15 bitar och det fixar hon med lite hjälp.

Idag hörde jag ett dån från hennes rum. Det visade sig att hon lyckats riva ut trådbacken med byxor ur sin garderob och stod och slet i det par hon ville ha.

Slutligen överraskade hon mig tidigare idag när jag av någon anledning, som jag inte minns nu, sa ”åtta”. Hon kontrade med ”nio”. Jag svarade: ”Ja, det stämmer! Nio kommer efter åtta. Vad kommer efter fyra?” Hon svarar ”fem”. Okej, hon börjar visst fatta det där med att räkna också…

Känns lite konstigt, hon är ju fortfarande vår lilla bebis…

Jaha, kvällens musik… Velar lite mellan Italien och Australien – precis som jag gjorde i Eurovision – och även denna gång vinner Australien. Höstens favoritband bland mina elever är 5 Seconds of Summer och här kommer senaste singeln:

Nytt läsår, ny avdelning, ny chef och nytt från 1D.

Familjen sover så jag passar på att ta en liten YouTube-vända och blogga lite.

Lilla E har börjat förskolan igen och hon har nu även fått plats på dagtid. Inskolningen gick väl på en halvtimme ungefär. Hon kände personalen sedan innan och lokalerna är desamma som på kvällen, så det var väl mest vi föräldrar som behövde skolas in. Känns i alla fall kul att hon går ”på riktigt” nu. Hon har fått en pärm där de sätter in teckningar, foton och annat som de pysslar med på dagarna. Hon har också fått egen mugg, hylla och andra småsaker. Det känns lite mer som att hon faktiskt hör hemma där nu. Dessutom tycker jag pedagogerna verkar bra. Lite svårt att sätta fingret på vad det är, men de känns lite mer avspända och som att man verkligen kan prata med dem. Ja, svårt att förklara vad det är alltså men det känns bra i alla fall.

Jag plockade hem alla blöjor från E’s låda dagen innan hon skulle börja på förskolan igen, laddade med massor av byxor och trosor och var tydlig med att hon inte haft blöja på hela sommaren. Ingen har ifrågasatt överhuvudtaget och E har inte haft en enda olycka när hon varit där – så himla skönt! Hemma händer det att det blir lite tokigt ibland, men mer och mer sällan och hon har egentligen koll – sedan gäller det bara att hinna också…

Jobbet känns helt okej så här långt. Har börjat lägga schema, men undervisningen kommer inte igång än på en dryg vecka. Vi ska få ny chef från den 1 september och det kom som en överraskning får man väl lugnt säga, men ersättaren verkar bra det lilla jag träffat henne så det blir säkert inga problem.

Och kvällens musikvideo får väl bli 1D’s nya (ja, jag vet att jag fyller 40 i år):