I vikingabyn
Lilla E och maken sover och då passar jag på att spendera kvalitetstid med datorn, med vilken jag inte umgåtts många minuter veckan som gått. Jag kommer hem sent på kvällarna efter jobbet och då brukar jag mysa lite med Lilla E innan hon nattas. Sedan äter vi middag och efter det är jag helt slut och det blir väl som mest någon timmes slötittande på TV:n innan även jag stupar i säng.
Jobbet funkar bra i alla fall och jag trivs med både kollegor och elever, så det är skönt. Veckan som kommer är det dags för årets första konserter, denna gång till förmån för Världens Barn. Jag har hela 17 (!) elever med och av dem är de allra flesta nya och dessutom ganska små (10-12 år) så det är en ny och spännande situation för mig.
Lilla E utvecklas hela tiden – det går så otroligt snabbt! Lådor och skåp som ena dagen varit barnsäkra är helt plötsligt ingen utmaning alls. Hon förstår det mesta vi säger, men pratar inte så mycket själv. Hon tecknar ibland, men bara några få tecken. Hon har lärt sig att stapla ringar och klossar och målar abstrakta konstverk med sina kritor. Hon försöker klä på sig på morgnarna och när vi ska iväg och allt som oftast försöker hon också klä av sig – nakenfis är tydligen trevligast.
Hon äter det mesta med god aptit, men ammas också när jag är hemma. Amningen är för övrigt så himla mycket mysigare nu än när hon var mindre. Det beror nog till stor del på att vi inte är beroende av den för att hon ska få i sig det hon behöver i näringsväg, så den där känslan av ”måste” är helt borta. Vi myser mest och hon passar ibland på att gymnastisera under tiden också – hon är rätt så festlig när hon sätter den sidan till.
Hon har sju tänder och två till på väg. Slutligen har hon faktiskt börjat krypa nu också. Bättre sent än aldrig, eller…
Avslutar med några bilder…
-
- Piffad för kalas
-
- 1-årskalas
-
- Många presenter
-
- Stapla ringar
-
- ”Jag drar dig vid näsan”
-
- Samsovning = mys!
Vocalissa 