Denna vecka har årets Vårshow gått av stapeln. Generationer av elever kommer och går och avsked är alltid knepiga…
Lägesrapport
En liten uppdatering…
Med oss är allt bra, även om det har varit några intensiva veckor när både jag och maken arrangerat jullåtar för fullt. Nu är vi dock färdiga med det och julshows-repetitionerna flyter på. Det finns ju mycket att fixa runt omkring så klart (manus, biljettbokningar, etc.) men det känns ändå rätt lugnt.
Lilla E utvecklas som hon ska och mår bra, bortsett från lite hosta och glansiga ögon. Vi har fått några kommentarer från förskolan om att hon kommit ganska långt med talet jämfört med sina jämnåriga (en av pedagogerna sa t.ex. ”jag kan prata mer med E. än med 4-åringarna”) och visst är hon bra på att uttrycka sig, men när man inte själv har någon kontakt med barn i hennes ålder är det svårt att veta vad som är ”normalt”. Jag är i alla fall glad att det går så bra att kommunicera med henne, även om jag inte skulle haft något emot att slippa fraser som denna: ”Nej, nej, nej, nej, nej. Jag säger NEJ!” När jag råkar berätta för någon att hon är rätt bestämd brukar jag få till svar ”hon kanske brås på mamma…”. Jag förstår inte vad de menar…
Det sjungs rätt mycket också och idag hörde jag att hon satt hela texten till ”Blinka lilla”. Det händer dock ibland att hon sjunger saker som jag inte känner igen och då undrar jag ju – är det någon sång jag missat, eller hittar hon på? Rätt ofta hör jag t.ex. att hon sjunger något med ”sova hela natten” och det fattar jag inte alls vad det är för något.
Sedan pusslar hon fortfarande mycket och leker med sina dockvagnar och serviser – och tittar på Pippi, Bolibompa-draken, Pappa på förskolan och *trumvirvel* Fem myror är fler än fyra elefanter! Kanske kan hon, med Magnus, Brasses och Evas hjälp så småningom börja förstå att man inte räknar som Pippi (8-6-14-2)…
Har funderat lite på vad jag ska lägga upp för video ikväll och det får bli en av de bästa auditions jag sett på TV:
Bättre sent än aldrig…
Här händer inte så mycket nytt. E fortsätter pussla, hon vill inte bli lämnad (men inte heller hämtad) på förskolan. Pippi är fortfarande favoriten och talet utvecklas hela tiden. Hon sjunger en hel del också. Ibland låter det riktigt bra, men emellanåt glömmer hon nog bort att byta ton – texten hör man i alla fall så då vet man i alla fall vad det är hon sjunger.
Förra helgen hade hon två-års-kalas. Ja, det var ju väldigt sent, men bättre sent än aldrig eller… Det var riktigt trevligt att förbereda allt tillsammans med henne och prata om vilka som skulle komma m.m. Massa presenter fick hon också, bland annat en fin trumma som hon har spelat på en liten stund varje morgon denna vecka.
För egen del, när det gäller jobbet, har julförberedelserna kommit igång på allvar. Vår show/musikalgrupp övar jullåtar så det står härliga till och repetitionerna inför årets Julshow har kommit igång denna vecka. Jag har fortfarande flera låtar kvar att arrangera körer på och spela in till mina fina elever. Ikväll sitter jag och lyssnar på nedanstående om och om igen. Det händer så himla mycket skoj i körerna, men jag vill inte göra det för svårt och tanken var att jag inte skulle ha med så många sångare på den heller. Ja, jag får se hur jag löser det…
Hoppsan (Live från jobbet)
Jag brukar ju alltid lägga upp en bild eller video i mina inlägg, men det missade jag i mitt förra. Här kommer en video med några av mina elever. I brist på bättre namn har de kallat sig ”kvartetten”. Inte bästa namnet kanske, men man inser i alla fall att det saknas någon i bild ;)
Lilla E: 2 år och 4 månader (nästan)
Dags för en uppdatering om Lilla (stora?) E’s äventyr.
Lilla E är snart 2 år och 4 månader och så här ser hennes liv ut just nu:
Pratar: Ja, hon pratar mycket och förskolepedagogerna (som ju har mer erfarenhet än jag) verkar också tycka att hon både pratar och förstår bra. Hon tecknar mindre och mindre, men några ord väljer hon fortfarande att teckna istället för att försöka säga dem (snö, banan, mormor, morfar, farmor, Lovisa och bada).
Pussel: Oj, vad hon pusslar! Det är eventuellt det bästa hon vet just nu. Hon lägger pussel med upp till 20 bitar än så länge, men det beror ju delvis på att vi inte har några med fler bitar än så. Ska nog åka iväg i helgen och handla något som har lite fler bitar och se hur det går.
Mamma! Pappa!: Ja, hon är rätt mamm- och pappig just nu. Inte så att hon vill kramas (icke-sa-nicke) men det är protester när vi lämnar på förskolan och hon sitter gärna i knä och vill överhuvudtaget att man är med henne så mycket som möjligt.
NEJ!: Det är inte mycket vi samarbetar om här hemma just nu. E kan nog egentligen allt själv (om man frågar henne) och saker som borsta håret, bada, borsta tänderna, klä på sig, klippa naglarna, äta (ibland) och allt annat som vi vuxna tycker är viktigt, tycker hon är helt onödigt. Man får vara glad om det blir en eller två av ovanstående gjorda varje dag. Eller, äta gör hon nästan alltid med god aptit även om hon protesterat innan tallriken kommer fram…
Kiss & bajs: funkar superbra! Hon säger till både hemma och på förskolan och ibland vill hon också få sköta hela proceduren själv, med blandat resultat…
Pippi: Huu, ibland är första orden hon säger på morgonen ”Titta Pippi, pappas platta”. Pippi, Tommy, Annika, Herr Nilsson och Lilla Gubben är hennes stora idoler just nu, men hon tycker det är konstigt att det bara är Pippi som broderats på kläderna. Tommy? Annika? Apan? frågar hon.
Mamma (jag) har stundvis lite dåligt samvete när vi lämnar henne långa dagar på förskolan eftersom hon just nu verkligen visar att hon vill vara med oss. Jag märker ju dock att hon oftast slutat vara ledsen innan jag ens hunnit ut från avdelningen, så egentligen kanske hon inte alls mår dåligt, men jag skulle verkligen vilja kunna vara hemma mer med henne. Samtidigt kan det nästan vara skönt att lämna henne ibland när hon haft riktigt jobbiga förmiddagar och det känns som om vi bråkar om allt! Fast det törs jag nästan inte säga högt…
Idag var vi på vårt första utvecklingssamtal (?) och det var spännande och faktiskt lite skönt också. Man funderar ju så mycket kring hur det fungerar på förskolan. Vad gör hon egentligen hela dagarna och hur uppfattar pedagogerna henne? Hon verkar vara en exemplarisk liten tjej när hon inte är hemma. Lugn, iakttagande, hjälpsam, ansvarstagande, självständig och allmänt lätt att ha att göra med. Lite reserverad när det är många barn, men mer frimodig när det är färre. Skönt att höra att hon i alla fall VET hur man uppför sig, även om vi föräldrar sällan får se prov på det ;)
Och på jobbet är det Julshows-förberedelser som gäller…
Självständig
Har egen-tid igen och passar på att blogga lite…
Jobbet har kommit igång på riktigt. Schemat är klart och jag har undervisat i två veckor nu. Ikväll hade vi första repet inför Världens Barn-galan i oktober och det börjar kännas kul. Jag har också satt en kvartett grabbar i arbete och börjat arrangera några låtar till dem och det känns riktigt inspirerande!
Lilla E utvecklas super-snabbt mentalt just nu. Hon vill verkligen kunna själv och kan också! Idag har hon gått på toaletten helt själv. Jag såg att hon gick dit (spionerade lite), tog av sig byxorna, kissade, tog på sig byxorna, tömde pottan i toaletten, torkade ur pottan med papper som hon slängde i toaletten och slutligen spolade hon. Jag var grymt imponerad!
Hon har också lyckats öppna ytterdörren och gå ut och hon går gärna själv även NERFÖR den 15 steg långa trappan. När vi hämtade henne på förskolan för någon dag sedan satt hon och lade pussel med ”riktiga” bitar, så nu gör vi det hemma också. Det lättaste pusslet vi har är 15 bitar och det fixar hon med lite hjälp.
Idag hörde jag ett dån från hennes rum. Det visade sig att hon lyckats riva ut trådbacken med byxor ur sin garderob och stod och slet i det par hon ville ha.
Slutligen överraskade hon mig tidigare idag när jag av någon anledning, som jag inte minns nu, sa ”åtta”. Hon kontrade med ”nio”. Jag svarade: ”Ja, det stämmer! Nio kommer efter åtta. Vad kommer efter fyra?” Hon svarar ”fem”. Okej, hon börjar visst fatta det där med att räkna också…
Känns lite konstigt, hon är ju fortfarande vår lilla bebis…
Jaha, kvällens musik… Velar lite mellan Italien och Australien – precis som jag gjorde i Eurovision – och även denna gång vinner Australien. Höstens favoritband bland mina elever är 5 Seconds of Summer och här kommer senaste singeln:
Nytt läsår, ny avdelning, ny chef och nytt från 1D.
Familjen sover så jag passar på att ta en liten YouTube-vända och blogga lite.
Lilla E har börjat förskolan igen och hon har nu även fått plats på dagtid. Inskolningen gick väl på en halvtimme ungefär. Hon kände personalen sedan innan och lokalerna är desamma som på kvällen, så det var väl mest vi föräldrar som behövde skolas in. Känns i alla fall kul att hon går ”på riktigt” nu. Hon har fått en pärm där de sätter in teckningar, foton och annat som de pysslar med på dagarna. Hon har också fått egen mugg, hylla och andra småsaker. Det känns lite mer som att hon faktiskt hör hemma där nu. Dessutom tycker jag pedagogerna verkar bra. Lite svårt att sätta fingret på vad det är, men de känns lite mer avspända och som att man verkligen kan prata med dem. Ja, svårt att förklara vad det är alltså men det känns bra i alla fall.
Jag plockade hem alla blöjor från E’s låda dagen innan hon skulle börja på förskolan igen, laddade med massor av byxor och trosor och var tydlig med att hon inte haft blöja på hela sommaren. Ingen har ifrågasatt överhuvudtaget och E har inte haft en enda olycka när hon varit där – så himla skönt! Hemma händer det att det blir lite tokigt ibland, men mer och mer sällan och hon har egentligen koll – sedan gäller det bara att hinna också…
Jobbet känns helt okej så här långt. Har börjat lägga schema, men undervisningen kommer inte igång än på en dryg vecka. Vi ska få ny chef från den 1 september och det kom som en överraskning får man väl lugnt säga, men ersättaren verkar bra det lilla jag träffat henne så det blir säkert inga problem.
Och kvällens musikvideo får väl bli 1D’s nya (ja, jag vet att jag fyller 40 i år):
Tankar i sommarnatten
Sommaren lider mot sitt slut och som varje år känns det lite ångestladdat. Fast jag vet ju att jag egentligen trivs med mitt jobb, så det blir nog bra när det väl kommit igång.
Det har varit en sommar med rätt så dåligt väder, men som tur var inledde vi med en resa till Rhodos innan E fyllde två (det skulle blivit så mycket dyrare om vi väntat till veckan därpå…) så då fick vi en dos sol och värme. Annars har vi mest fokuserat på att bygga växthus (vi är inte klara ännu) och så har vi hunnit med att besöka mina föräldrar och släktingar en vecka.
Lilla E pratar ganska mycket nu, det har hänt MASSOR bara under sommaren, och hon är blöjfri! Efter att vi kom hem från Grekland bestämde vi oss för att blöjorna skulle bort och sedan midsommardagen har hon inte haft blöja alls. Det funkar bra, men ibland hinner det komma några droppar innan hon håller och säger till. Tycker ändå att det är super, vi har ju till och med åkt cirka 240 mil i bil utan olyckor och det trodde jag nog inte skulle funka när jag tog bort blöjan den där lördagen. Nu håller jag bara tummarna att det ska funka när hon börjar förskolan igen också, men att ta på blöja igen känns inte som ett alternativ, så det måste bara gå.
Får väl bli lite musik också och med tanke på rubriken blir det denna:
Inte så illa trots allt…
En stund för mig själv och jag passar på att skriva några rader.
Njä, jag får det att låta som att jag aldrig har någon egen tid, men egentligen handlar det ju om prioriteringar och bloggen är helt enkelt inte prioriterad.
Med tanke på förra inlägget så känner jag i alla fall att det vore på sin plats med en uppdatering – Lilla E äääälskar sin förskola! Visst finns det saker som jag som mamma skulle önskat vore annorlunda (det här med EC tror jag t.ex. aldrig att de hört talas om) men på det stora hela funkar det jättebra. Att hon mestadels är där på kvällar känns faktiskt bara bra – då är det inte så många barn där och det blir ganska mysigt och personligt.
Well, well… ett inlägg utan bild eller media känns inte skoj, så jag lägger upp en video på det jag kollar på just nu:
Inskolning
Många nya intryck…
Blir så himla ledsen och besviken på mig själv när jag tänker på det. Hade samma situation uppstått igen hade jag totalvägrat. Självklart blev Lilla E super-ledsen; hon kände ju varken barnen eller personal. Nu är hon på sin vakt varenda gång vi är där. Hon har stenkoll på oss och andas vi ens om att lämna henne får hon ett mindre utbrott (det räcker att personalen frågar oss när de tror att hon inte hör…).
Överhuvudtaget känns det väldigt flummigt alltihop. Jag hade nog väntat mig något slags möte innan, där vi kunde prata om hur det brukar fungera och även om vad vi föräldrar förväntade oss och vad vi trodde skulle passa vår lilla tjej bäst. Det har dock inte varit något sådant tillfälle, utan när vi har varit på plats har vi alltid varit mitt i verksamheten tillsammans med alla de andra barnen. Jag är också skeptisk till att det är så många olika pedagoger hela tiden. Jag tänker att det måste vara väldigt svårt för Lilla E att hitta någon som hon kan få en bra anknytning till när det hela tiden växlar vilka som är där.
Tack och lov verkar de i alla fall snälla allesammans och särskilt en av kvinnorna gillar jag extra mycket. Hon verkar genuint intresserad av barn och har, som jag tycker, bra instinkter. Hon tränger sig inte på, men utstrålar lugn och finns där alltid på barnens sida (även de som kan vara stökiga och svåra att tycka om möter hon med kärlek). Tyvärr är det inte hon som har varit där mest…
Veckan som gått har jag varit på jobbet och maken har varit med Lilla E på förskolan en stund varje dag. Han har dock inte lämnat henne mer än att han gick på toaletten en gång (det var inte uppskattat). Idag hade pedagogen som jobbade (samma som skickade ut mig första dagen) nämnt något om att det kanske var dags att lämna henne en stund snart. Maken hade i alla fall bestämt svarat: ”inte förrän nästa vecka”, vilket glädjer mig. Jag vill verkligen ge henne den tid hon behöver – jobbet får liksom lösa sig på något vis. Jag köper inte det där med att ”vissa ungar skriker hela dagarna första två veckorna”. Då tror jag faktiskt inte att de är redo att bli lämnade.
Imorgon och på lördag är vi i alla fall lediga från förskolan. På söndag åker jag och Lilla E dit (kanske följer maken också med, det har vi inte pratat om) och förhoppningsvis kan hon snart börja känna sig bättre till mods när hon är där.
Som ett litet tillägg kan jag ju nämna att nästan varje dag på förskolan träffar vi en riktigt snäll tvååring. Hon verkar hur lugn som helst och låter Lilla E ta hennes saker utan att bli ens det minsta irriterad. BFF?
Ps. Jag vill verkligen blogga mer, men prioriterar tid vid datorn typ sist nu mera, så då blir det sällan. Surfplatta är dock inköpt, så vem vet…
Kul med tecken
Lilla sötnosen testar ny sittplats.
Annars flyter det mesta på som det ska här hemma. Lilla E har börjat använda fler tecken och det är verkligen häftigt! Hur skulle man annars veta att hon tycker att Babybjörns logga ser ut som en katt? Eller att det första hon funderade på i morse var huruvida det regnade ute (tecknade först fönster, sen regn, vilket jag tolkade som att hon ville kolla genom fönstret ifall det regnade). Hon säger också enstaka ord, men det har inte riktigt lossnat ännu.
Rött och vitt
Det här blir nog bra
Så har vi äntligen så smått inrett ”Röda rummet” och hädan efter är det här jag kommer att ha mina kontorsprylar. Vem vet, kanske inspirerar det till lite fler blogginlägg framöver…
Jobb, amning, tänder m.m.
I vikingabyn
Lilla E och maken sover och då passar jag på att spendera kvalitetstid med datorn, med vilken jag inte umgåtts många minuter veckan som gått. Jag kommer hem sent på kvällarna efter jobbet och då brukar jag mysa lite med Lilla E innan hon nattas. Sedan äter vi middag och efter det är jag helt slut och det blir väl som mest någon timmes slötittande på TV:n innan även jag stupar i säng.
Jobbet funkar bra i alla fall och jag trivs med både kollegor och elever, så det är skönt. Veckan som kommer är det dags för årets första konserter, denna gång till förmån för Världens Barn. Jag har hela 17 (!) elever med och av dem är de allra flesta nya och dessutom ganska små (10-12 år) så det är en ny och spännande situation för mig.
Lilla E utvecklas hela tiden – det går så otroligt snabbt! Lådor och skåp som ena dagen varit barnsäkra är helt plötsligt ingen utmaning alls. Hon förstår det mesta vi säger, men pratar inte så mycket själv. Hon tecknar ibland, men bara några få tecken. Hon har lärt sig att stapla ringar och klossar och målar abstrakta konstverk med sina kritor. Hon försöker klä på sig på morgnarna och när vi ska iväg och allt som oftast försöker hon också klä av sig – nakenfis är tydligen trevligast.
Hon äter det mesta med god aptit, men ammas också när jag är hemma. Amningen är för övrigt så himla mycket mysigare nu än när hon var mindre. Det beror nog till stor del på att vi inte är beroende av den för att hon ska få i sig det hon behöver i näringsväg, så den där känslan av ”måste” är helt borta. Vi myser mest och hon passar ibland på att gymnastisera under tiden också – hon är rätt så festlig när hon sätter den sidan till.
Hon har sju tänder och två till på väg. Slutligen har hon faktiskt börjat krypa nu också. Bättre sent än aldrig, eller…
Avslutar med några bilder…
-
- Piffad för kalas
-
- 1-årskalas
-
- Många presenter
-
- Stapla ringar
-
- ”Jag drar dig vid näsan”
-
- Samsovning = mys!
Kaniner och karuseller
Det är svårt att hitta tid till bloggen, så idag steg jag upp lite tidigare för att titta igenom bilderna från förra helgen och försöka få upp ett inlägg. Om ni läser det här så lyckades jag.
Det var en spännande och intensiv helg och trots att vi åkte hem utan seger var det fantastiskt att bara ha fått vara där. Jag tyckte det var roligt att få se hur en sådan produktion går till och hur mycket även proffsen får repa för att direktsändningen ska bli som planerat.
Vi hann i alla fall med några attraktioner med Lilla E. Tillsammans med pappa åkte hon Sagoslottet och tillsammans åkte vi en karusell med vikingabåtar samt en båtbana kantad med fina växter och gröna kaniner. Hon hann också med att ramla och slå huvudet i asfalten. Det blev en fruktansvärd bula – jag har aldrig sett något liknande – men tack och lov verkade hon inte tycka att det var lika hemskt som vi gjorde.
Här kommer några bilder från helgen:
-
- Uppvärmning
-
- Storbild
-
- Pausunderhållning
-
- Molly Sandén
-
- Måttligt road
-
- Snart bär det iväg!
-
- Kaniner!
-
- En ballong!
Förra veckan började jag jobba på allvar igen. Även det var roligt, spännande och intensivt och det ska nog bli bra även om det känns lite sorgligt att inte längre få vara hemma med Lilla E.
Svensktoppen Nästa
Vinnare av länsfinalen
Denna sommar har till viss del handlat om Svensktoppen Nästa för vår familj. Maken skrev en låt om Neo, eller kanske mer om sina känslor och minnen av honom, som en av mina elever spelade in. Den skickades in till Svensktoppen Nästa och gick vidare i Kronoberg. Sedan vann den länsfinalen och blev så småningom även uttagen till riksfinal.
Imorgon åker vi till Göteborg och på söndag går finalen av stapeln på Liseberg. Det ska bli roligt och spännande och det känns nästan lite overkligt att denna låt är en av åtta som tagit sig ända fram till final! Den som vill får gärna rösta genom att skicka ett (eller max tio) sms till 72250 med texten: STN LÅT8
…och lyssna gärna på söndag. Finalen sänds live i P4 kl. 14.00.
Vocalissa 