Bastu & shopping

Det var en trött tjej som fick på sig pyjamas efter badet strax innan 19.00 ikväll. Efter en slurk mat somnade hon gott och sedan har hon bara vaknat ett par gånger för att få påfyllning och somna om igen. Antar att det beror på att hon sovit rätt lite under dagen (2 timmar totalt, uppdelat på två tillfällen) plus att hon ju verkar vara lite förkyld, vilket nog gör att hon är extra trött.

En slagen hjältinna

Varmt och skönt

Lite paff blev jag ju att hon somnade så tidigt, men jag får erkänna att det är skönt att få några timmar ”ledigt” så här på kvällen. Jag passade på att sätta mig i bastun och så länge som jag satt där ikväll har jag inte trott mig att sitta där sedan jag blev gravid. Härligt!

Maken har varit hemma idag eftersom han också åkt på förkylningen och då passade jag på att låna bilen och köra en sväng till närmsta köpcenter. Förutom mat, blöjor och diverse hygienartiklar köpte jag en kofta och ett par jeans, så det har verkligen varit en dag då jag fokuserat mer än vanligt på mig själv :)

Babyvakt, leksaker & smink

Äntligen!

Jag har känt mig otroligt låst sedan Mini föddes. Dels för att jag ammar, men också för att jag känner att jag behöver ha koll på henne hela tiden. Det har inneburit att jag i princip suttit fast på övervåningen hemma – med undantag för någon barnvagnspromenad och när vi varit iväg tillsammans så klart. I kombination med tröttheten som bara blir större och större har det inneburit att jag känt mig ganska nere och igår kväll kulminerade det när Mini hade en riktigt dålig kväll. Ett tag grät vi nog ikapp lill-tjejen och jag.

Min nya bästa vän

Jag inser att jag måste försöka hitta ett sätt att få det att fungera. Jag behöver t.ex. kunna gå på toaletten, ta mig ett glas vatten eller stoppa i en omgång tvätt om jag inte ska bli helt tokig här hemma i vinter. Så idag kom något med posten som jag tror kommer att bli en stor hjälp för mig – babyvakten! Just nu sitter jag på övervåningen och skriver och Mini ligger i vagnen där nere och jag kan faktiskt inte minnas senast jag kände mig så här avslappnad. Istället för att sitta på helspänn och lyssna efter minsta knyst kan jag bara vrida lite på huvudet så ser jag att hon fortfarande sover gott – toppen!

Lite fräschare!

Jag måste också se till att jag kommer ut ur huset lite oftare. Jag har tyckt att det varit svårt att komma iväg på egen hand med Mini eftersom jag inte fått lyfta och då har det varit problematiskt med barnvagnen. Nu har det dock gått nästan två månader och vagnen är ju inte så förfärligt tung, så idag testade jag att lasta i och ur den och det gick riktigt bra. Bara det gör att jag känner att möjligheten finns för mig att åka iväg en sväng om jag skulle vilja. Jag passade också på att hänga med när maken skulle iväg och handla och som grädde på moset sminkade jag mig innan vi åkte, något som verkligen inte händer varje dag längre. Sammanfattningsvis: jag måste helt enkelt försöka hitta mig själv någonstans i amningsdimmorna om det här ska fungera i längden.

Dags för lek

Till sist kan jag också berätta att vi nu köpt ett par leksaker till Mini. Det blev en mjuk skallra i form av Lilla Spöket Laban samt en mojäng med Mumin-figurer att hänga i barnvagnen. Passade också på att köpa ett par latex-nappar för att se om de fungerar bättre – de vi har i silikon ratas fortfarande.

Huvudvärkstabletter

Medicin!

Skickade iväg maken på lakritsjakt. Han hittade inte det jag ”beställt” så istället plockade han på sig lite av varje (han tyckte nog att det var säkrast, så inte mina hemska gravidhormoner skulle få sig ett frispel när han kom hem).

Blev ju inte sockerfritt precis, men huvudvärken har jag faktiskt inte känt av på några timmar nu så då får det vara värt det!

Äntligen på YouTube

Klok man bjuder på bra föreläsning om LCHF.

~
Rekommenderar även varmt hans blogg Kostdoktorn.se

Före- & efterbilder

Snart har jag levt med LCHF i ett år och jag tänkte att det kunde vara på sin plats att bjuda på lite före- och efterbilder. När jag började bläddra i bildmapparna tänkte jag att det nog skulle bli svårt att hitta någon bild där det verkligen syntes i ansiktet att jag gått ner.

Det blev lättare än jag trodde, för visst sjutton är det skillnad! Det är väl bara det att när man ser sig själv i spegeln varenda dag så går det så successivt så man tänker inte på att man förändras. Sedan får jag väl erkänna att det fanns mer smickrande bilder också, men jag tyckte att dessa var ganska talande.

Däremot insåg jag att vi är dåliga på att fota numera. Det fanns i princip två bilder att välja mellan från i år…

(Klicka för större bild)

Kära blogg…

Länge, länge, länge sedan jag skrev här. Kom liksom av mig över julen och på den banan har jag fortsatt.

Julen firade vi faktiskt hemma hos oss i år. Mamman och pappan kom ner och på annandagen kom även min syster med familj. Kändes lite annorlunda för jag är så van att alltid åka norrut över julen, men det funkade så här också.

Någon gång i mellandagarna kom gravstenen på plats. Jag hade inte trott att den skulle sättas upp förrän till våren, så det blev en riktig överraskning – men en trevlig sådan. Ser fram emot våren då jag kan börja gräva i jorden och sätta lite fina vårblommor.

Annars är väl det mesta som vanligt. Fast jag tror inte jag skrivit här om hur det går med projektet viktminskning. Började ju med promenader och senare jogging under sommaren, men det kom av sig när jag började jobba. Däremot har jag fortsatt hålla koll på maten och sedan den 6 juli har jag gått ner 24,2 kilo och börjar faktiskt närma mig min målvikt. Det är hur skönt som helst!

Träningstankar

Så lider helgen mot sitt slut och imorgon är det dags för jobb igen – och nu kommer även kollegorna att vara på plats. Lite nervöst, men samtidigt försöker jag njuta av att jag är ledig idag istället för att grubbla över morgondagen – den kommer tids nog ändå.

Jag skriver inte så mycket här. Kanske beror det på att så mycket av mina tankar just nu kretsar kring vikt, mat och träning och det vill jag inte älta här. I alla fall inte hela tiden. Men jag måste få berätta att jag i helgen nådde målet som jag satte upp i början av juli. Jag har gått ner alla mina graviditetskilon! Ska belöna mig själv med ett par riktiga löparskor, men budgetansvarige vill att jag väntar tills nästa månad så att hans siffror stämmer och det kan jag väl göra. Har ändå varit förkyld så det har inte blivit att jag tränat på ett tag. Nu är jag dock frisk igen så till veckan ska jag sätta igång.

Mitt mål när jag började med mina promenader var ju att få in någon slags aktivitet varje dag, men det känns lite orealistiskt att det ska kunna fungera när jag jobbar. Anledningen var ju dessutom att jag var rädd för att jag annars skulle komma av mig med träningen, men förhoppningsvis har jag nu kommit över de mest kritiska veckorna.

Har funderat lite fram och tillbaka. Vad vill jag få in för sorts träning – och när? Tror jag ska satsa på detta upplägg:

Måndag: Vila
Tisdag: PowerWalk (morgonen)
Onsdag: Vila
Torsdag: Vila
Fredag: Wii
Lördag: Löpning
Söndag: Styrka + Crosstrainer

Anledningen till att det blir så intensivt fredag – söndag är att jag är ledig då och jag inbillar mig att det är större chans att det verkligen blir av då. Nu gäller det bara att hitta ett styrkepass som jag enkelt kan köra hemma, men jag har ju några dagar på mig.

Framsteg

Tänkte att jag skulle dela med mig av ett inlägg jag skrev på min matdagboks-blogg igår:

Plötsligt händer det!

Tog mig lite motvilligt ut för att gå en promenad och helt plötsligt märker jag att jag börjar jogga. Sedan slutar jag inte jogga förrän jag är hemma igen en timme senare.

Brukar ha så svårt bara att byta gångart från gång till jogg, efter några meter brukar jag vara helt slut. Men idag flöt det på. God hjälp hade jag av pulsklockan jag fick av mamma nu i sommar. Har lärt mig var mina kritiska pulszoner ligger och då tar jag det lite lugnare en stund och sedan orkar jag mer igen.

Visst, något fantastiskt tempo höll jag inte. 5,5 km på strax under timmen är nog inte så väldigt mycket snabbare än när jag promenerar. Men ändå – jag är såå lycklig!

Har inte tänkt att det här ska bli någon träningsblogg, men ville bara dela med mig av den underbart härliga känslan.

Regn & Mål

Här hemma gör vi inte många knop för tillfället. Delvis får man väl skylla på det grymt tråkiga vädret. Visserligen är det varmt, men det regnar också nästan hela tiden. Inte alls bra, för vi behöver verkligen klippa gräset. Imorgon ser det ut som om det ska vara uppehåll fram till lunch ungefär och jag funderar seriöst på att ställa väckarklockan så att jag kommer upp i någorlunda tid och hinner klippa innan dess. Idag sov jag till halv tolv. Begriper inte vad som tog åt mig, men jag kanske behövde sömn.

Börjar komma igång lite försiktigt med träningen igen. Fast än så länge har jag bara kört Wii Active, som jag inbillar mig ska vara en ganska lugn start efter halsontet. Fast jag har faktiskt fått rejäl träningsvärk, så helt förgäves kan det då inte vara. Åh, vad jag skulle vilja skynda på hela processen med träning och vikt, men jag inser ju att jag måste ha tålamod. Har ett litet mål som jag inte riktigt har vågat sätta ord på förrän nu – jag vill klara av att springa 10 km och även ställa upp i något millopp så småningom. Just nu känns det väldigt långt bort, men det borde inte vara omöjligt!

Till fjälls

Dagens motion innebar vacker utsikt, trötta ben och många mygg. Jag och mannen bestämde oss för att ta en tur upp på ett litet fjäll här i närheten och det visade sig vara tuffare än jag trott.

Uppför tog det nästan två timmar och jag trodde ett tag att jag skulle bli tvungen att ge upp, men med några pauser längs vägen så klarade jag det!

Sällan smakar väl kaffe och torrkött så gott som när man tagit ut sig rejält i stigningarna och äntligen får sätta sig ner och njuta av utsikten.

Men nog är det tur att det går lättare när man ska gå tillbaka till bilen igen…

Mer upp än ner

Idag mår jag bättre. Delvis tack vare att jag valde att skriva av mig och fick ert stöd, men sedan går ju humöret upp och ner som en berg- och dalbana också.

Syster Yster med sambo och dotter var och hälsade på ikväll och det kändes faktiskt bra. Kunde skratta  och roas åt systerdotters upptåg och jollrande och det kändes verkligen skönt! Vill ju kunna umgås med dem utan att det ska kännas konstigt för någon av oss. Hon är förresten grymt söt den lilla…

Tidigare idag gick jag och mannen på promenad. Jag såg det som en motionsrunda och stövlade på för allt jag var värd. Mannen gick i jeans och kavaj med kameran runt magen. Han stannade och fotade ibland och var lika fullt tillbaka vid bilen före mig. Smått irriterande!

Endorfin

Idag kom maken äntligen hem, så nu mår jag bättre. Dessutom kom bilen hem, så jag åkte iväg och handlade. Inte bara mat, utan även träningsbyxor – ett par svarta shorts och ett par längre, tighta, knallblå saker. Tyckte jag kunde unna mig det efter drygt två veckor av (så gott som) dagligt tränande. Har tidigare använt ett par mamma-tights/byxor och det har väl fungerat i och för sig, men det är roligare med ”riktiga” kläder.

Vet inte om det berodde på de nya byxorna, men det gick riktigt bra med träningen idag. Orkade 40 minuter på crosstrainern och jag känner mig så himla nöjd! Normalt brukar jag verkligen få kämpa för att orka mer än tjugo, så det går framåt.

Jag är så glad att jag äntligen tagit tag i mig själv och börjat träna, det är ju till och med roligt ibland!

Och oj så präktig jag låter, men det skiter jag i!

Leva livet

Det är jobbigt och tråkigt att mannen är bortrest. Blev inte mycket sömn i natt, utan somnade framför TV:n vid halv tre ungefär. Flyttade till sängen en halvtimme senare och somnade bara för att vakna vid halv fyra av att värmepumpen levde om så in i vassen. Var tvungen att gå ner för att kolla vad det var (kunde ju faktiskt vara en mördare eller inbrottstjuv, man vet aldrig) och starta om apparaten så den tystnade. Vid det laget hade fåglarna stigit upp och börjat sjunga för full hals, så det tog ett tag innan jag äntligen kunde somna om. Så idag är jag trött…

Mycket av mina tankar kretsar just nu kring att få ordning på min hälsa. Gå ner i vikt samt bygga muskler och kondition. Det känns bra och jag har till stor del Neo att tacka för min nya inställning. Jag tänker på hur han kämpade för att överleva. Trots att han knappt fick någon näring gjorde han allt han kunde för att klara sig. Själv är jag frisk, har en man jag älskar och ett jobb jag trivs med. Jag har egentligen alltid haft ett bra och enkelt liv, allt har bara flutit på och jag har nog tagit det lite väl mycket för givet. Nu inser jag verkligen hur skört livet är. Det där som bara händer andra kan lika väl hända mig. Om jag fortsätter på min inslagna väg kan det vara jag som drabbas av hjärtinfarkt, diabetes eller någon annan av alla de följdsjukdomar som är kopplade till övervikt. Jag vill göra vad jag kan för att det inte ska bli så. Jag kan kämpa jag med!

~
Läs även andra bloggares åsikter om hälsa, motion, kost, övervikt

Något vackert

Jag blev ju så ledsen igår när någon tagit min Digitalis som jag tyckte var så vacker. Som en tröst kom den här vackra synen seglande på kvällen. Det är verkligen något magiskt med luftballonger när de ljudlöst svävar fram högt över våra huvuden. Har aldrig åkt med i en själv, men åh vad jag skulle tycka att det vore häftigt! Får nog se till att prova på det någon gång.

Idag har vi tagit det rätt lugnt. Varit och handlat så att jag ska ha mat i helgen då jag ska vara ensam hemma utan bil, medan mannen åker och hälsar på en god vän. Känns lite tufft att behöva vara ifrån honom, men det ska jag nog klara av.

Vi hämtade också svärmors crosstrainer som jag ska få låna och ikväll körde jag ett pass med den. Hej kom och hjälp mig så jobbigt det var! Fixade bara 20 minuter, efter det var jag helt blöt av svett. Ska bli spännande att se när jag börjar orka mer än så.

~
Läs även andra bloggares åsikter om luftballong, crosstrainer

Snart är det klippt

Jag är så trött. I natt sov jag tio timmar och jag skulle kunna gå och lägga mig och sova några till utan större problem. Trött i kroppen är jag också. Eller, det är väl snarare så att jag har ont i kroppen. Ont i fotlederna, ont i ena knäet, ont i höfterna, ont i ryggen och ont i fingerlederna. Som grädde på moset hade jag huvudvärk i natt. Får väl vara glad och tacksam att magen fungerar som den ska.

Vad gäller knäet borde jag kanske kolla upp det, för det har hängt med ett tag nu. Gör särskilt ont när jag måste sitta med böjt ben, t.ex. när jag åker bil, så jag vet inte hur jag ska fixa hela resan upp till de lappländska skogarna om några veckor. Samtidigt känns ett ont knä så otroligt fånigt att söka läkarhjälp för. I sammanhanget är det ju ingenting.

Annars händer inte så mycket. Nu när vädret är fint spenderas mesta tiden utomhus där det finns hur mycket som helst som behöver fixas. Igår blev vi äntligen klara med balkongen som vi även inredde med ett litet caféset i trä. Vi köpte också en ny gräsklippare. Tyvärr lyckades jag inte övertyga mannen om motorgräsklipparens överlägsenhet, så vi fortsätter att köra på muskelkraft. Lite drygt två timmar spenderade jag bakom handtagen igår och då blev jag ändå inte riktigt färdig, så det är väl bara på’t igen.

Men först blir det kaffe i trädgården, där jag brukar sitta och filosofera och planera för framtida trädgårdsprojekt. Även om trädgårdsbudgeten håller på att vara upphandlad för denna sommar kan man ju alltid drömma – och det kommer ju en ny sommar nästa år…

~
Läs även andra bloggares åsikter om ledvärk, knä, gräsklippare, trädgård