Semester och ajaj

Nya blommor hos storebror

Nya blommor hos storebror

Jag har mer eller mindre gått på semester (ska jobba en dag nästa vecka) och det är fantastiskt skönt. Det innebär dock ingen vila direkt, för det är full fart på Lilla E. Vi har njutit mycket utomhus när det varit fint väder och så har vi hunnit sätta nya blommor hos Neo.

Jag har nog inte skrivit om min(a) handled(er) tror jag. Det började i påskas med att jag kände att jag var öm i, speciellt den vänstra, handleden en morgon när jag vaknade. Jag trodde att jag legat konstigt på något sätt, men det blev bara sämre och sämre och nu har jag fruktansvärt ont om jag lyfter på nätterna. På dagarna är det bättre, men jag känner av det även då och undviker i möjligaste mån att lyfta Lilla E. Jag misstänker att det är något som kallas Morbus de Quervain och som tydligen är ganska vanligt hos nyblivna mödrar, men jag vet ju inte säkert. Imorgon ska jag i alla fall till sjukgymnasten så får jag höra vad hon säger – hoppas hon kan hjälpa mig.

Bilder från förmiddagen

Det blev ingen promenad till Neo igår eftersom Lilla E sov nästan hela dagen. Hon hostade också lite mer än vanligt, så jag gissar att hon fått en släng av min förkylning. Eftersom vi båda är risiga bestämde jag mig för att stanna hemma från jobbet idag, men nu verkar vi faktiskt vara betydligt bättre båda två.

Så idag kom vi oss iväg till kyrkogården där jag fixade höst med hjälp av några plantor ljung. Jag tog också med mig morgon- och förmiddagskaffet i en termos och tog ett par kaffepauser längs med vägen i det fina vädret. När vi kom hem igen fortsatte Lilla E att sova i vagnen ett bra tag och då passade jag på att rensa i en av rabatterna som var helt överväxt med gräs. Sedan planterade jag de ljungplantor som blev över där, så nu har vi en liten höstrabatt på baksidan.

Syskonträff

Hos storebror

Hos storebror


Idag har vi varit ute på äventyr igen! Denna gång blev det en sväng till Plantagen för att köpa lite sommarblommor. Barnvagnspromenaden igår gick nämligen till Neo och där visade det sig vara hög tid för en uppdatering. Jag hittade inte riktigt de blommor jag hade tänkt mig, men det blev i alla fall ett väldigt lyft jämfört med de vissna violerna som jag rev upp igår.

Vi passade också på att knäppa en bild som jag drömt om väldigt länge. Ett tag kändes det som att jag aldrig skulle få uppleva att hälsa på hos Neo tillsammans med ett småsyskon, men idag var det alltså dags! Samtidigt som jag givetvis sörjer att jag inte får ha båda barnen hos mig är jag så otroligt tacksam över att vi nu faktiskt får mysa med lillasyster.

Midsommar 2013

Midsommar hos Neo

Midsommar hos Neo

Idag blir det en lugn midsommar här hemma. Svärföräldrarna kommer för att äta sill och potatis till lunch och om vädret tillåter grillar jag och maken ikväll.

Vi har varit iväg en sväng till Neo med margueriter, midsommarstång och såpbubblor, så nu är det midsommar där också. Är annars inte helt nöjd med hur det ser ut hos honom just nu, men jag får fixa till lite bättre sedan bara jag hämtat mig från operationen.

…och nu satte åskvädret igång, så det är väl bäst jag stänger ner. Får i alla fall avsluta med att önska er alla en riktigt

GLAD MIDSOMMAR!

Amningsföreläsning och kyrkogårdsbesök

Idag har vi varit på föreläsning om annorlunda förlossningar samt amning och tiden närmast efter förlossningen. Kändes inte som att det var så väldigt intressant tyvärr. För det första hade tekniken strulat förra gången då de skulle se en film om förlossning, så den visades idag istället. Eftersom vi vet att vi inte ska gå igenom en vanlig förlossning kändes det ju inte så givande. Sedan berörde de knappt detta med kejsarsnitt alls och det som sas handlade främst om när det blir katastrofsnitt med allt vad det innebär.

Sedan såg vi en film om amning och om de första dagarna efter förlossningen och den var i alla fall lite intressant, även om jag tyckte att papporna hade en väldigt marginaliserad roll i den.

Förlossningsfilmen rörde upp en hel del känslor i mig. När föräldrarna fick sitt lilla knyte hos sig kastades jag tillbaks till när jag såg Neo första gången och då kom tårarna forsande. Kände mig lite konstig som satt där och grät, men de som märkte det lär väl ha trott att det var hormonerna.

Blev i alla fall en sväng förbi kyrkogården på hemvägen och det kändes bra. Eftersom jag är så trött och orörlig har jag inte varit där på ett tag, men nu kunde jag äntligen lägga dit stenen vi köpte för ett par helger sedan.

Stadspromenad och altanmys

Nytt hos Neo

Nytt hos Neo


Idag skulle bilen lämnas in för att tvättas och städas och under tiden passade vi på att göra stan. Jag tror faktiskt att maken börjar förstå varför jag inte är så sugen på att åka till Köpenhamn eller någon annan stad för en liten mini-semester längre. Första metrarna gick jag i normalt tempo och det började omedelbart hugga i rygg och bäcken, så efter det blev det till att gå med väldigt korta steg resten av stadsvandringen. Jag visste faktiskt inte att maken kunde gå så långsamt, men tydligen går det bara han ger sig den på det!

Så mycket shoppat blev det dock inte, men en ängel till Neos grav fick jag med mig i alla fall.

På hemväg åkte vi sedan förbi Babyproffsen för att hämta upp Babyboxen därifrån. Ett par småflaskor med schampo, trosskydd, blöjor, våtservetter, erbjudanden och en tidning som sedan lästes i solen på altanen bjöd de på.

Har varit en riktigt fin vårdag här och kanske, kanske finns sommaren där någonstans runt hörnet.

Fingrarna i jorden

Bjuder på några bilder från dagens aktiviteter. Började alltså dagen med att, tillsammans med grannarna, fixa och dona på de allmänna ytorna. Ägnade det mesta av tiden åt att plantera i blomlådorna som ska ställas ut som farthinder, så det var ganska lugnt både när det gällde att tvingas vara social samt rent fysiskt. Så nu efteråt känns det bra att vi var med i alla fall.

Sedan åkte vi ut och planterade och tände ljus hos Neo – känns skönt att våren äntligen är här så att man kan börja göra lite trevligare. Blev dock ingen riktig ”present” idag, så vi får åka och köpa det imorgon kväll istället. Då blir det ju dessutom på rätt dag, så det känns helt okej ändå.

Vi har också hunnit med att äta söndagslunch på golfrestaurangen, samt tittat på en skolmusikal. Lite synd att sitta instängd i en aula när vädret är så fantastiskt, men så kan det bli ibland.

Påskpyntat


Idag har jag fixat så att det blivit lite påskstämning både här hemma och hos Neo. Har satt fjädrar i två av våra häckbuskar och hängt ägg i körsbärsträdet.

Till Neo gjorde jag ett arrangemang med fjädrar, ägg, mini-påskliljor (som knappt syns), plasttulpanerna från Ikea och en porslinstupp som jag hittade på Plantagen. Dagen till ära fick han också en ny lykta eftersom jag lyckades ta sönder den gamla sist vi hälsade på. Den gamla fick dock stå kvar en stund till då det visade sig att ljuset fortfarande brann i den.

Nu tar jag nog ledigt resten av dagen. Hade eventuellt tänkt baka en ost- och skinkpaj till imorgon då syster yster med familj kommer och hälsar på. Men jag tror jag gör det imorgon bitti istället – jag vaknar ju ändå före åtta varenda morgon…

Julpyntat

Julpyntat hos Neo

Julpyntat hos Neo

Idag har vi fixat julstämning hos Neo. Det känns jobbigare än jag hade trott att åka ifrån honom över jul, men svärmor har lovat att åka dit på julafton och tända ljus från oss – så det känns i alla fall skönt.

Ikväll är maken på födelsedagskalas hos en av sina bröder, men jag valde att stanna hemma eftersom jag varit så förfärligt trött idag. Ska försöka komma i säng någorlunda tidigt så kanske jag känner mig lite piggare imorgon om jag har tur.

Inskrivning

adventspynt_neoIdag har vi bytt ut höstblommorna i Neos korg. Hoppas verkligen att julrosen klarar sig. Det känns som en chansning, men förhoppningsvis kämpar den på i kylan. Ska nog komplettera med några flugsvampar eller rosetter i mossan också och om någon vecka kanske ytterligare något julpynt.

I torsdags var vi på inskrivning på MVC. Det började lite tråkigt då jag enligt provet de tagit (stick i fingret) hade lågt blodvärde (102). Jag är redan väldigt trög i magen, så det kändes inte särskilt roligt att behöva börja knapra järntabletter redan i vecka 11. Dessutom blev jag orolig att något var fel på mig och att jag inte kunde tillgodogöra mig järnet eftersom jag haft koll på vad jag fått i mig under mer än ett års tid och jag har aldrig legat lågt på järn. Pga mitt låga blodvärde fick jag ta ett extra rör med blod (blev totalt tre stycken) och tack och lov fick jag ett meddelande senare på dagen, då man analyserat provet, att det första resultatet var ett felvärde – jag låg i själva verket på 123, vilket är normalt om än inte särskilt högt. Det kändes verkligen skönt att kunna andas ut och att slippa börja med järntabletterna så tidigt.

I övrig sas det inte så mycket annat än att vi gick igenom tiderna vi har att passa framöver. Den 12 december gör vi ett första ultraljud, dels som en del i KUB-testet men även för att kolla att Mini växer som sig bör. Den 20 december träffar vi vår läkare för fösta gången. Då tror jag att vi ska lägga upp en plan för graviditeten bland annat. Sedan blir nästa träff med barnmorskan i februari.

Höstpromenad och gravpynt


Med solen som strålade från himlen och minusgraderna som bet i kinderna beslöt vi oss för att promenera till kyrkogården med vårt höstarrangemang. Det blev en riktigt fin promenad och dessutom känns det bra att Neo äntligen fått lite höstfint hos sig.

Passade också på att be maken ta en bild på mig i jackan jag fyndade igår. Jag var verkligen i behov av en vinterjacka, så därför blev jag riktigt glad när jag hittade denna för halva priset.

1 år

Idag för ett år sedan föddes vår fina lilla Neo. Tänk så fort tiden går. Givetvis hälsade vi på vid graven och tog med ljus, blommor, såpbubblor och en liten zebra i trä som födelsedagspresent. Blommor från mormor och morfar satte vi också dit och jag tror farmor, farfar och kusin varit där under dagen för där stod färska blommor och en blomma i plåt när vi kom. Det var också tänt ljus i lyktorna. Värmer att de kommer ihåg.

Det är sällan jag nämner Neo när jag pratar med folk. Det finns sällan något som passar att säga känns det som och det är ju aldrig någon som frågar eller tar upp det med mig. Men idag när vi var på Toys’R’us och letade efter något som skulle passa som födelsedagspresent visade det sig att en syster till en av mina elever jobbade där. Vi pratade lite och hon undrade om vi letade efter något särskilt och då sa jag ju som det var. Det kändes först lite konstigt, men sedan bara skönt. Just då kändes han lite mer verklig en stund eftersom någon utanför den närmsta familjen tänkte på honom om så bara för en minut eller två.

 

 

Stämningsfullt

Middagen blev lyckad, trots lite småsegt grytkött och en ”flyglykta” som vi inte lyckades få att flyga. Efter middagen åkte vi ut till kyrkogården och åh så stämningsfullt det var där! Ångrar verkligen att jag inte tog med kameran för det var en mäktig syn med alla ljus som brann. Extra glada blev vi när vi kom till lille Neos grav och såg att hans kusin med föräldrar varit där med en lykta, en prydnadspumpa och en kanin med hans namn skrivet på en skylt (svårt att förklara, får ta ett foto när det är ljust så förstår man vad jag menar). Fick också ett meddelande på fb att fina vänner tänt ett ljus för Neo ikväll – blir så rörd och glad när jag märker att någon annan än jag och maken tänker på honom :)

I mitt fönster brinner ikväll 6 ljus. De brinner för små barn som gått bort. Tusse, Linnea, Leia, Hugo, Doris, Neo (så klart) men också ett stort ljus för alla andra små vars historier berättats för mig och som verkligen rört vid mitt hjärta. Önskar så att ni fick vara hos era fina mammor och pappor istället, men jag hoppas att ni hittat varandra och leker tillsammans var ni nu än befinner er. Ni är så älskade och så saknade!